Mitt mål med Airforce , avklarat
Här har ni ett gott exempel på att hästar är intelligensa och otroligt smarta!
vill ni höra mina historia hur jag och min häst har lyckats?
Kan iallafall börja berätta för er att mitt mål med min häst var att han ska bli trafiksäker.
jag kan börja med att berätta om min häst som ni ser på bilden. Airforce är en norsk varmblods travare. hur träffade jag honom? jo , nu ska ni få höra ;) för 4 år sedan bodde jag i Årjäng i Värmland. jag hyrde ett stall lika ved mig, ca 10 min att köra dit. jag hade nyss köpte en varmblods sto på 16 år som var min första häst. jag hade henne i ca 1 år så jag plötsligt fick höra att det skulle komma 2 nya hästar i stallet, där jag hyrde stallplats. Jag åkte ner till stallet efter skolan och där stod det 2 ur snygga hästar från Norge. en mörkbrun hingst och bredvid stod Airforce ( hästen på bilden ) Jag blev så kär i honom. så otroligt vacker och snäll! han som ägde dom sa att jag kunde få testa och rida honom medans han körde hingsten! ja, sa jag så klart. helt underbar att rida även om han bara var 4 år och nästan inte inriden :) månaderna gick jag en dag så sa han som ägde dom att jag kunde få köpa Airforce för 10000 kr och jag och pappa skulle fundera på saken och spara ihop pengar. efter ca 2 veckor stod jag på köpcentret med en kompis och helt plötsligt ringde pappa och sa " grattis med en ny häst" jag förstod först inte, och så sa pappa " jo vi har fått Airforce av Knut ( ägaren ) eftersom han hade hjärtproblem så kunde han inte ha 2 hästar. jag blev överlycklig och drog direkt till stallet med min kompis, så tog i en ridtur men mitt sto och Airforce :) och där satt jag med 2 hästar. Yeey!! efter ca 2 - 3 månader så flyttade vi till Östervallskog, nära gränsen till Norge. pappa byggde ett stall till mig och allt verkade bra tills...
Fortsättning följer... på min berättelse om mig och min häst Airforce !
jo som jag skrev på förra bilden så ja jag att jag hade flyttat mina hästar och byggt stall och allt verkade bra. MEN.. så började jag liksom rida Airforce lite oftare och då började helvete. han var en envis liten tjock kille, som inte ville gå framåt, lyssnade inte på skänklarna och var rädd för absolut ALLT , så var han i ca 1 år. helt jävligt! jag lyckades inte med något.. han var 0 - 00000 % trafiksäker och där jag bor så har jag bara tillgång till grus vägar och små skogs vägar och var
TVUNGEN att gå på vägen för att kunna komma mig till dessa vägar! och jag kände inte Airforce så bra heller, jag litade verkligen inte på honom och han litade inte på mig, jag var ju rädd! och jag har varit med om såå många nära döden upplevelser med Airforce.. ( folk kör som svin och visar ingen respekt för vi som har hästar och verkligen visar att de ska sakta ner -.- ) säkert fler av er som har det samma där hemma!! men jo.. som sakt jag ville bara lägga ner allt som har med hästar att göra. ville bara sälja hästarna som jag har och bara skita i allt.. var verkligen trött på att inte kunna ha kontroll och rida på vägen.. blev bara såna små ridturer i skogen och själv kallar jag inte det träning med hästen. träning för mig är att trava/ galopperna och jobba på långa sträckor på fina grus vägar! ( eller vad säger ni ? )
jag hade hittat en fin kallblods valack i närheten som jag kunde få köpa, fick även testa hästen! och alla mina tankar gick ut på att ge tillbaka Airforce och skita i hela hästen .. det var verkligen en jobbig period båda för mig och mina föräldrar.. man blev liksom aldrig glad längre för att komma hem efter skolan och rida när man visste att det aldrig skulle funka å rida när man visste att Airforce var envis och inte ville göra någonting.. så månader gick och det blev ingen resultat.. blev bara sittade inne och stirra i väggen och ville verkligen inte gå ut i stallet.. som tur va så hade jag min sto som jag kunde rida, fast hon var ju mycke äldre och kunde inte tränas så mycke..
MEN helt plötsligt så kom det upp för mig att jag skulle testa att rida och försöka göra honom trafiksäker.. jag skulle satsa 100 % och övertyga mig själv att jag skulle ge allt för att få ett bättre förhållade med Airforce! mitt mål nu var att få honom trafiksäker, få honom att lita på mig och så tvärstom! vi skulle bli ett team som skulle nå detta målet och att Airforce skulle bli den perfekta ridhästen! 5 år gammal valack skulle jag nu få till en fin ridhäst som skulle lära sig alla grunder. och även utveckla oss vidare genom åren!
försättning följer.. Airforce och jag!
nu började allt gå till rätta, jag skulle rida Airforce minst 3 dagar i veckan. inte långa turer, han har ju stått still länge så hans kondition var inte på topp , men jag skulle iallafall komma mig på vägen och rida där tills jag kom på grusvägen som jag brukade rida på! det finns ca 4 infarten på den vägen jag skulle rida på. så ifall det skulle komma bilar eller liknade så skulle jag kunna gå in på dom så inte han skulle bli rädd. veckor.. månader gick och framsteg blev det. jag hade blivit en bestämt ryttare! han ska lyssna på mig inte tvärtom! jag skulle va ledaren och bestämma exakt vart vi skulle gå! ibland fick jag även leda honom på vägen, för han ville inte gå framåt. stod bara still på alla 4 och skulle absolut inte röra sig även om bilar kom och körde i 100 .. fick verkligen panik de gångerna när han betedde sig så. ibland började jag bara grina och ville lägga ner, men nej då! denna gången skulle han inte få vinna över mig! ALDRIG! jag tog tag i tyglarna, ett bestämd röst använde jag och jag hade spö! han backade bara bakåt och vägrade men efter veckor började han faktiskt lyssna på mig!! vi tog steg för steg och för varje steg vi tog gav det resultat! jag hade börjat bli en bestämt tjej och han skulle inte få ha en egen vilja! han var fortfarande en envis kille och var fortfarande inte trafiksäker. i 2 - 3 år har jag hållit på med detta! och varje dag så har det visat resultat! han hade nu blivit iallafall 40 % trafiksäker men vi var inte färdiga än! han hade fortfarande sina perioder då han inte ville något men vi kämpade vidare. vi kom oss alltid fram till grus vägen även om det kunde ta en halv timme eller en timme! ( skulle han gå fram så skulle det ha tagit 3 - 5 minuter )
Han började bli en fin ridhäst nu, lärde han grunderna, trav, galopp osv. han var ju en travare så galopp gjorde vi inte början, men efter ett tag älskade han att galoppera, det ända han ville!
han blev en stark / envis / galopperna kille efterhand. vi hade nu kommit fram till den punkten då han skulle kunna gå på vägen och om det kom en bil så skulle han backa in på dessa infarter och stå till tills bilden hade kört förbi.
fortsättning följer .. Jag och Airforce
ska berätta för er nu hur vi har det nu! hur vi lyckades efter dessa 5 åren tillsammans!
nu är han en 8årig snäll / vacker / superduktig ridhäst som inte längre är envis! han går på vägen utan problem. han har lärt sig att när det kommer bilar så ska han gå in på infarterna, backa ( stå med rumpan in mot skogen ) och stå still till bilen eller lastbilen har kört förbi! Han kan grunderna, lätt trav, lätt galopp, få i form utan att dra i tyglarna osv! rider honom barbacka utan träns , bara med grimma och grimskaft även på vägen lugn! har nyss börjat hoppa med honom , 60 cm är högsta utan problem. inte rädd för något länge! lite rädd för stora lastbilar men det är allt! allt detta och mycket mer kunde han inte för ca 1 - 2 år sedan. då var han tvärtom! han är verkligen världens finaste och underbaraste kille som jag någonsin har sätt eller rört. har även fått låna gamla grus/sand fotbolls planen till skolan så har nu en ridbana för mig själv! där hoppar jag oftast och även tränar honom lite grunder. Jo.. och en sak till som han kan nu, han är inte rädd för vatten längre, kan stå och gå/trava/galoppera i vatten! :D
han är en speciell häst, det lovar jag er, tror ingen har mött någon som han! detta har varit några otroligt jobbiga år men vi klarade våra mål, vi är ett team som jobbar tillsammans. jag litar på honom, och han litar på mig! han är min bästa kompis och jag älskar honom för den han är och den han har varit! får några roliga skratt ibland när man tänker tillbaka på allt vi har varit med om tillsammans ^^
jo och det jag ville fram till som jag skrev på första berättelsen. vi har jobbat otroligt mycket på att han ska backa och stå still när det kommer bilar. idag när jag red på grusvägen så såg tydligen Airforce en bil som kom, jag såg den inte, han började gå mot kanten, det fans en infart där .. och av sig själv så gick han in mot kanten , ställde sig med rumpan in mot skogen, backade några steg och stod helt still till bilden körde förbi! helt otroligt, jag rörde honom inte ens. jag såg inte bilen och den såg han före mig så han visste han skulle gå till kanten! så J**** stolt av honom! har nu en dröm häst och jag hade drömt om! där ser man hur intelligensa och smarta de är! iallafall min som gör det han ska utan att dra, höra eller säga något!
detta var min berättelse om mig och min Airforce! vad tycker ni? :)
vill ni höra mina historia hur jag och min häst har lyckats?
Kan iallafall börja berätta för er att mitt mål med min häst var att han ska bli trafiksäker.
jag kan börja med att berätta om min häst som ni ser på bilden. Airforce är en norsk varmblods travare. hur träffade jag honom? jo , nu ska ni få höra ;) för 4 år sedan bodde jag i Årjäng i Värmland. jag hyrde ett stall lika ved mig, ca 10 min att köra dit. jag hade nyss köpte en varmblods sto på 16 år som var min första häst. jag hade henne i ca 1 år så jag plötsligt fick höra att det skulle komma 2 nya hästar i stallet, där jag hyrde stallplats. Jag åkte ner till stallet efter skolan och där stod det 2 ur snygga hästar från Norge. en mörkbrun hingst och bredvid stod Airforce ( hästen på bilden ) Jag blev så kär i honom. så otroligt vacker och snäll! han som ägde dom sa att jag kunde få testa och rida honom medans han körde hingsten! ja, sa jag så klart. helt underbar att rida även om han bara var 4 år och nästan inte inriden :) månaderna gick jag en dag så sa han som ägde dom att jag kunde få köpa Airforce för 10000 kr och jag och pappa skulle fundera på saken och spara ihop pengar. efter ca 2 veckor stod jag på köpcentret med en kompis och helt plötsligt ringde pappa och sa " grattis med en ny häst" jag förstod först inte, och så sa pappa " jo vi har fått Airforce av Knut ( ägaren ) eftersom han hade hjärtproblem så kunde han inte ha 2 hästar. jag blev överlycklig och drog direkt till stallet med min kompis, så tog i en ridtur men mitt sto och Airforce :) och där satt jag med 2 hästar. Yeey!! efter ca 2 - 3 månader så flyttade vi till Östervallskog, nära gränsen till Norge. pappa byggde ett stall till mig och allt verkade bra tills...
Fortsättning följer... på min berättelse om mig och min häst Airforce !
jo som jag skrev på förra bilden så ja jag att jag hade flyttat mina hästar och byggt stall och allt verkade bra. MEN.. så började jag liksom rida Airforce lite oftare och då började helvete. han var en envis liten tjock kille, som inte ville gå framåt, lyssnade inte på skänklarna och var rädd för absolut ALLT , så var han i ca 1 år. helt jävligt! jag lyckades inte med något.. han var 0 - 00000 % trafiksäker och där jag bor så har jag bara tillgång till grus vägar och små skogs vägar och var
TVUNGEN att gå på vägen för att kunna komma mig till dessa vägar! och jag kände inte Airforce så bra heller, jag litade verkligen inte på honom och han litade inte på mig, jag var ju rädd! och jag har varit med om såå många nära döden upplevelser med Airforce.. ( folk kör som svin och visar ingen respekt för vi som har hästar och verkligen visar att de ska sakta ner -.- ) säkert fler av er som har det samma där hemma!! men jo.. som sakt jag ville bara lägga ner allt som har med hästar att göra. ville bara sälja hästarna som jag har och bara skita i allt.. var verkligen trött på att inte kunna ha kontroll och rida på vägen.. blev bara såna små ridturer i skogen och själv kallar jag inte det träning med hästen. träning för mig är att trava/ galopperna och jobba på långa sträckor på fina grus vägar! ( eller vad säger ni ? )
jag hade hittat en fin kallblods valack i närheten som jag kunde få köpa, fick även testa hästen! och alla mina tankar gick ut på att ge tillbaka Airforce och skita i hela hästen .. det var verkligen en jobbig period båda för mig och mina föräldrar.. man blev liksom aldrig glad längre för att komma hem efter skolan och rida när man visste att det aldrig skulle funka å rida när man visste att Airforce var envis och inte ville göra någonting.. så månader gick och det blev ingen resultat.. blev bara sittade inne och stirra i väggen och ville verkligen inte gå ut i stallet.. som tur va så hade jag min sto som jag kunde rida, fast hon var ju mycke äldre och kunde inte tränas så mycke..
MEN helt plötsligt så kom det upp för mig att jag skulle testa att rida och försöka göra honom trafiksäker.. jag skulle satsa 100 % och övertyga mig själv att jag skulle ge allt för att få ett bättre förhållade med Airforce! mitt mål nu var att få honom trafiksäker, få honom att lita på mig och så tvärstom! vi skulle bli ett team som skulle nå detta målet och att Airforce skulle bli den perfekta ridhästen! 5 år gammal valack skulle jag nu få till en fin ridhäst som skulle lära sig alla grunder. och även utveckla oss vidare genom åren!
försättning följer.. Airforce och jag!
nu började allt gå till rätta, jag skulle rida Airforce minst 3 dagar i veckan. inte långa turer, han har ju stått still länge så hans kondition var inte på topp , men jag skulle iallafall komma mig på vägen och rida där tills jag kom på grusvägen som jag brukade rida på! det finns ca 4 infarten på den vägen jag skulle rida på. så ifall det skulle komma bilar eller liknade så skulle jag kunna gå in på dom så inte han skulle bli rädd. veckor.. månader gick och framsteg blev det. jag hade blivit en bestämt ryttare! han ska lyssna på mig inte tvärtom! jag skulle va ledaren och bestämma exakt vart vi skulle gå! ibland fick jag även leda honom på vägen, för han ville inte gå framåt. stod bara still på alla 4 och skulle absolut inte röra sig även om bilar kom och körde i 100 .. fick verkligen panik de gångerna när han betedde sig så. ibland började jag bara grina och ville lägga ner, men nej då! denna gången skulle han inte få vinna över mig! ALDRIG! jag tog tag i tyglarna, ett bestämd röst använde jag och jag hade spö! han backade bara bakåt och vägrade men efter veckor började han faktiskt lyssna på mig!! vi tog steg för steg och för varje steg vi tog gav det resultat! jag hade börjat bli en bestämt tjej och han skulle inte få ha en egen vilja! han var fortfarande en envis kille och var fortfarande inte trafiksäker. i 2 - 3 år har jag hållit på med detta! och varje dag så har det visat resultat! han hade nu blivit iallafall 40 % trafiksäker men vi var inte färdiga än! han hade fortfarande sina perioder då han inte ville något men vi kämpade vidare. vi kom oss alltid fram till grus vägen även om det kunde ta en halv timme eller en timme! ( skulle han gå fram så skulle det ha tagit 3 - 5 minuter )
Han började bli en fin ridhäst nu, lärde han grunderna, trav, galopp osv. han var ju en travare så galopp gjorde vi inte början, men efter ett tag älskade han att galoppera, det ända han ville!
han blev en stark / envis / galopperna kille efterhand. vi hade nu kommit fram till den punkten då han skulle kunna gå på vägen och om det kom en bil så skulle han backa in på dessa infarter och stå till tills bilden hade kört förbi.
fortsättning följer .. Jag och Airforce
ska berätta för er nu hur vi har det nu! hur vi lyckades efter dessa 5 åren tillsammans!
nu är han en 8årig snäll / vacker / superduktig ridhäst som inte längre är envis! han går på vägen utan problem. han har lärt sig att när det kommer bilar så ska han gå in på infarterna, backa ( stå med rumpan in mot skogen ) och stå still till bilen eller lastbilen har kört förbi! Han kan grunderna, lätt trav, lätt galopp, få i form utan att dra i tyglarna osv! rider honom barbacka utan träns , bara med grimma och grimskaft även på vägen lugn! har nyss börjat hoppa med honom , 60 cm är högsta utan problem. inte rädd för något länge! lite rädd för stora lastbilar men det är allt! allt detta och mycket mer kunde han inte för ca 1 - 2 år sedan. då var han tvärtom! han är verkligen världens finaste och underbaraste kille som jag någonsin har sätt eller rört. har även fått låna gamla grus/sand fotbolls planen till skolan så har nu en ridbana för mig själv! där hoppar jag oftast och även tränar honom lite grunder. Jo.. och en sak till som han kan nu, han är inte rädd för vatten längre, kan stå och gå/trava/galoppera i vatten! :D
han är en speciell häst, det lovar jag er, tror ingen har mött någon som han! detta har varit några otroligt jobbiga år men vi klarade våra mål, vi är ett team som jobbar tillsammans. jag litar på honom, och han litar på mig! han är min bästa kompis och jag älskar honom för den han är och den han har varit! får några roliga skratt ibland när man tänker tillbaka på allt vi har varit med om tillsammans ^^
jo och det jag ville fram till som jag skrev på första berättelsen. vi har jobbat otroligt mycket på att han ska backa och stå still när det kommer bilar. idag när jag red på grusvägen så såg tydligen Airforce en bil som kom, jag såg den inte, han började gå mot kanten, det fans en infart där .. och av sig själv så gick han in mot kanten , ställde sig med rumpan in mot skogen, backade några steg och stod helt still till bilden körde förbi! helt otroligt, jag rörde honom inte ens. jag såg inte bilen och den såg han före mig så han visste han skulle gå till kanten! så J**** stolt av honom! har nu en dröm häst och jag hade drömt om! där ser man hur intelligensa och smarta de är! iallafall min som gör det han ska utan att dra, höra eller säga något!
detta var min berättelse om mig och min Airforce! vad tycker ni? :)
Kommentarer
Trackback
